Satt på ett café och läste Faktum, Göteborgs hemlösas tidning. Grinade som en unge när jag läste om deras levnadsöde, och om Carina, som faktiskt hade ett boende och som dagen innan hon dog, när hon skulle köpa en mobiltelefon i Nordstan, för att kunna ringa sin dotter, blev utkastad av två, vad det verkar som totalt okänsliga, väktare som vände upp och ner på hennes ryggsäck ute på trottoaren. Jag går över gatan, från det varma fiket där jag druckit en kopp te, mot "min" skomakare. Träffar på den här jättetrevlige norske mannen, med två ursöta, väldigt välmående hundar. Han hade all sin packning på en bagagevagn, var på väg till Danmark. Hans familj hade hjälpt honom, han skulle få bo i ett hus, han levde för sina hundar, mor och son, hon 6 år, han 5 månader, med malamute i sig. Mannen, jag frågade aldrig efter hans namn, beklagade sig över nån idiot på tåget från Norge, som tyckte han missskötte sina hundar. Det var de mest välskötta och sociala hundar jag träffat på länge. Hoppas det går bra för honom och dem.
2 kommentarer:
Ja fy när man läser Faktum inser man att man har det ganska bra! Jag läste om en gubbe som varit hemlös och hade väldigt dåliga tänder. Han hade fått hjälp att fixa tänderna, sen hade han fått jobb att måla om Stadsmissionens lokaler. Han berättade att han då och då gick och låste in sig på toaletten och grinade av lycka för att han hade fått en andra chans!
Det värsta jag ser är när alkisar och hemlösa blir totalt dissade av folk runt omkring om de hälsar. Vad kostar det att bjussa på ett HEJ?!?!
Tack för besökt på min blogg! Ska kika runt här lite
Skicka en kommentar